Hunden Millows ryggskada gjorde henne orörlig

Millow är en nyfiken, social och utåtriktad amstafftik. En tjej med stor livsglädje som mer än gärna följer med husse och matte ut på äventyr i skogen. Men en natt i våras märkte matte Mia Snöbohm att något inte stod rätt till med den annars så pigga och glada hunden.

Det var vid midnatt den 1 april i år som Millow råkade ut för akut smärta i ländryggen. Millow är sedan tidigare diagnostiserad med spondylos, ett tillstånd som innebär förträngningar i kanalerna i ländryggen skapade av förkalkningar. Matte Mia misstänkte genast ett samband mellan sin hunds plötsliga smärta och sjukdomen.

– Jag såg på henne att hon hade väldigt ont. Hon kunde inte röra sig på två timmar, utan stod blixtstilla på golvet i köket, berättar Mia.
 

Larmnumret förprogrammerat i mobilen

Som flerårig månadsgivare till Svenska Djurambulansen hade Mia larmnumret redo i sin telefon. Hon ringde upp och fick snart prata med chaufförsvolontären Mats som hade jouren i Stockholm denna natt. Mats meddelade att han kunde komma omgående, och påbörjade körningen mot Mia och Millow.

Mia passade på att kontakta djursjukhuset AniCura i Bagarmossen för att meddela dem om Millows tillstånd. Då det var mitt i natten och djursjukhuset inte tog emot annat än livshotande skador råddes Mia att stanna hemma och avvakta tills morgonen. Svenska Djurambulansen meddelades och matte förberedde sig på en lång och sömnlös natt.

– För att Millow skulle kunna vila tog jag hennes bädd till köket och lade ned henne försiktigt på den. Hon fick lindring i form av smärtstillande som hon tidigare fått när hon haft ryggsmärtor. Sedan lade jag mig jämte henne, jag ville inte att hon skulle vara ensam, säger Mia.

Chaufförsvolontären Mats höll sig à jour under natten ifall Millows tillstånd skulle förvärras, och kunde när Mias samtal kom vid 7-tiden på morgonen åka direkt dit för upphämtning och transport. Även Mias son hade tagit sig dit för att vara behjälplig. Mats sköt in båren under hunden och hundbädden och kunde tillsammans med Mias son bära in den 30 kilo tunga hunden i ambulansen.
 

Surrealistisk känsla

Känslan av att se sin hund tas omhand och åka iväg med ambulans var nästan surrealistisk för Mia då husse arbetar som akutläkare i ambulans. Att se sin hund få samma behandling som en människa i behov upplevde Mia gav en trygg känsla.

– Millow fick samma vård som husses patienter, det var på något sätt skönt att se henne lastas in i den fina ambulansen och att jag sedan kunde hoppa in själv för att åka med den lugna och trygge chauffören. Det hela kändes jätteprofessionellt, säger Mia.

Väl framme på djursjukhuset kunde Millow tas omhand. Hon behandlades och kunde efter ett dygn i veterinärernas vård komma hem med nya mediciner och ordinerad sjukgymnastik.

Millows skada kommer i skov och hon får idag fortsatt både medicin och rehab för att må bra. Matte och husse har dessutom fått riktlinjer från veterinären på hur Millow bör röra sig, vad hon får och inte får göra, för att fortsatt må bra och undvika smärta. Hon har sedan händelsen i april varit frisk och fått avnjuta flera härliga skogspromenader och ser ständigt fram emot nästa äventyr med upptäckter ute i naturen.

– Det är så fint att ni finns och både jag och husse är väldigt tacksamma för er hjälp. Hela bemötandet från Svenska Djurambulansen var så professionellt och bra. Chauffören var igenkännande och behjälplig. Han upprepade flera gånger att jag kunde ringa när jag än ville och att han var redo att komma och hjälpa oss. Det lindrar oron mycket för mig som ägare, berättar Mia.

Text: Martina Svensson
Foto: Privat

Kommentarer