En volontär i rampljuset: Annkatrin Gillbro-Utter

En av våra uppskattade volontärer är positiva och glada Annkatrin. Hon har en förmåga att alltid hålla huvudet kallt, även i svåra situationer. Dessutom är hon en fena på nyckelharpa. Här får du lära känna henne lite mer.

Vill du hjälpa oss att hjälpa fler?

Ålder: 72
Bor: Hindås, Härryda
Djur: Höns och hunden Pascal

Hur länge har du varit volontär för Svenska Djurambulansen?

Nu har jag varit volontär i två års tid.

Hur kommer det sig att du blev volontär för just Svenska Djurambulansen?

När jag besökte mässan på My DOG ett år så stod där en representant från Svenska Djurambulansen och berättade om arbetet. Eftersom jag älskar både djur och att köra bil så kunde det inte passat bättre. Det var helt enkelt jag.

Vad innebär ditt arbete i organisationen och hur känns det efter ett arbetspass?

I mitt jobb som chaufförsvolontär stöter jag ofta på människor som inte har bil, körkort eller kanske inte är i skick att köra när deras älskade djur inte mår bra. Det känns så gott att kunna hjälpa till då. Efter ett arbetspass är jag både nöjd och glad över att ha kunnat stå till tjänst. Men självklart är man också trött efter vissa pass, då vi täcker ett stort område och kan få många larm under en dag.

Vad betyder djur för dig och var kommer intresset från?

Massor. Det är svårt att sätta ord på vad djur betyder. Det är en livskvalitet, tycker jag. Jag är uppvuxen med djur och har jobbat med såväl små som stora djur. Jag har gått både djurskötarutbildning och lantbruksskola, och innan jag flyttade till Göteborg så arbetade jag på lantbruk. Därmed har allt från kor och grisar till katter och kaniner varit en del av mitt liv.

 

Text: Martina Svensson
Foto: Linda Otterstedt