Hjälp! Min 80 kilo tunga hund har kollapsat!

En stor hund innebär många kilo kärlek, men det kan också bli ett problem att tackla när hunden inte klarar av att röra sig på egen hand. Vi får ofta larmsamtal om tunga hundar som kollapsat och det kan bli en utmaning även för oss. Var befinner sig hunden? Är det kuperat, finns det hiss om det är flervåningshus, och finns det någon på plats som kan hjälpa till?

Vill du hjälpa oss att hjälpa fler?

Den som har, eller har haft, en större hund vet att det kan innebära en del utmaningar. Inte minst om hunden råkar ut för en olycka eller blir sjuk och inte kan gå på egen hand. Alla som ringer till Svenska Djurambulansen och behöver hjälp med sitt djur, eller ett djur de hittat, är naturligtvis mycket oroliga. För den som äger en tung hund uppkommer också ibland en del extra frågor: Kommer min hund att få plats i transporten? Och hur får vi in den?

Vi pratar med chaufförsvolontärerna Gunnar Wiberger och Alexi Högkvist Lundberg för att höra hur de hanterar ärenden med större hundar, och vad som är viktigt att tänka på inför och under transport.

Styrkan i att vara väl förberedd och våga fråga om hjälp

I Svenska Djurambulansen finns det både utrustning i djurambulanserna och erfarenhet hos chaufförsvolontärerna som kommer väl till hands vid tillfällen som dessa.

”Utöver djurets tillstånd ser jag även till att fråga vad det är för hund samt hur de bor eller var djuret befinner sig. Är det kuperat, finns det hiss om det är flervåningshus, och finns det någon på plats som kan hjälpa till? Allt för att vara så förberedd det bara går inför ankomst.” säger Gunnar.

Med fler djurambulanser i jour samtidigt kan man ibland behöva ringa ut en kollega till platsen också, för att säkert ha hjälp om båren exempelvis behöver tas ner för en trappa. För viktigast av allt är att hunden hanteras på ett säkert och varsamt sätt, så att inte skador förvärras eller lidandet ökar. Ibland är dock kollegorna i väg på ett annat larm, och då är det bra med hjälpsamma medmänniskor.

”I värsta fall får man försöka vinka in förbipasserande eller knacka på hos grannen för att få hjälp. Vi ser alltid till att hunden förflyttas på ett 100 % säkert sätt.” berättar Alexi.

Bra utrustning är A och O

I djurambulanserna finns en bra och stabil bår som man kan lägga djuret på för smidig transport. I de fall där båren inte fungerar – exempelvis i hus utan hiss där ingen finns tillgänglig för att lyfta i andra änden, eller där marken är kuperad – kan man i stället använda sig av ett lyftskynke. Sedan är det alltid viktigt att vara uppmärksam kring hunden och läsa av situationen. Som för alla djur i lidande så finns det en bitrisk om de upplever kraftig smärta eller obehag. Då finns munkorgar i flera storlekar som kan komma väl till hands för att också säkerställa chaufförsvolontärens säkerhet i hanterandet.

När väl hunden tagits till djurambulansen är det ofta enkelt.

”Vi har en väl tilltagen bur där alla hundraser kommer in utan problem. Det har alltid varit viktigt att vi kan erbjuda en säker transport. Och framme vid djursjukhusen är de redo för vår ankomst och kan möta upp med rullande undersökningsbord som vi försiktigt hjälps åt att lyfta över hunden på.” berättar Gunnar.

Larm med stora hundar som krävt unika lösningar

Men visst finns det situationer där de vanliga lösningarna inte fungerar, och då gäller det att kunna tänka snabbt för att hjälpa djuret. Gunnar berättar om när han för ett par år sedan blev kallad till en dam med en rottweiler som bodde på tredje våningen utan hiss.

”Hunden var nyopererad och operationsärret hade spruckit så att det blödde rejält. Huset hade bara en smal trapp att tillgå, så båren var inget alternativ. Till det så var hunden, trots skadan, oerhört glad och sprallig. Jag förstod direkt att jag inte skulle kunna få med mig hunden ner på ett säkert sätt genom de vanliga metoderna. I stället fick jag ta en handduk och trycka mot såret på magen och lyfta ner den 44 kilo tunga hunden för trapporna. Det var det absolut tryggaste sättet att ta oss ner på. Under hela vägen till djurambulansen fick jag en massa pussar i ansiktet av den fortsatt glada hunden.” säger Gunnar.

För Alexi är minnet av en riktig bjässe något hon ofta ser tillbaka på. En sankt bernhard på 80 kilo som skulle från en veterinär till en annan för vidare behandling. I detta fall var hunden dessutom tvungen att transporteras liggande raklång på sidan, vilket blev en utmaning även för den väl tilltagna djurambulansen.

”Den låg på golvet hos veterinären och vi var tvungna att få upp den på båren och sedan ut till djurambulansen. Eftersom den var så stor, så behövde vi använda både bår och lyftskynke för att transportera ut hunden säkert. Totalt krävdes det fem personer för att lyckas. Och även om vi får plats med stora hundar i ambulansen så gjorde positionen av hunden att vi tvingades hitta en lösning då buren inte räckte till. I sidan finns en lucka som kan öppnas. Den är där ifall vi blir påkörda och behöver få ut djuret vi transporterar från sidan i stället. Jag blev tvungen att öppna luckan för att hunden skulle få plats att ligga bekvämt. Det är första och enda gången hittills som det hänt.” säger Alexi.

Transport av stora hundar som inte kan gå själva kan absolut innebära en större utmaning. Men genom bra utrustning, duktiga chaufförsvolontärer, och lite lösningsorientering så kan också dessa komma till vård på ett säkert vis.

 

 

Text: Martina Svensson
Foto: Svenska Djurambulansen