Men under en kvällspromenad tog Sallys nya trygga vardag en vändning när hon slickade i sig något som för henne var sött och gott, men som i själva verket är oerhört farligt för hundar.
– När vi är vid soporna ser jag att Sally plötsligt börjar slicka på marken. Först tänker jag att det troligtvis är kompost, men när jag lyfter blicken en bit så ser jag att det ligger en dunk spolarvätska som det runnit från. Eftersom jag vet att många spolarvätskor innehåller glykol så blev jag direkt orolig, säger Julia.
Julia googlar tillverkaren och får snabbt bekräftat att just den sorten innehåller glykol. Hon skyndar sig in och ringer till Blå Stjärnans Djursjukhus som meddelar att hon ska ta sig in med Sally så fort som möjligt.
Genom en vän som tidigare arbetat med viltfågelvård hade Julia fått höra om Svenska Djurambulansen och sparat numret i sin telefon. Hon ringde journumret och Svenska Djurambulansens chaufförsvolontär Daniella var på plats efter bara en kvart. Under ambulansfärden är Julia väldigt orolig för sin hund. Sally dreglar och flåsar och det är svårt att veta om det är på grund av en förgiftning eller om hon är stressad för att matte är det.
Veterinären på Blå Stjärnans Djursjukhus tog emot Sally på en gång. Hon fick först en skål med smaskig mjukmat och direkt efter droppar med kräkmedel för att få upp det hon slickat i sig.
– Ur Sallys perspektiv var det nog det värsta. Hon skulle aldrig spy inomhus och tyckte att det var jobbigt att göra det. Man vill ju så gärna förklara för henne varför det behövs, berättar Julia.
Blodprov tas och man sätter in en venkateter på en medtagen Sally som behöver stanna på intensivavdelningen. Matte Julia skickas hem, men åker på vägen hem inom sjukhuset för att lämna in Sallys blodprov. Detta för att snabbare få svar på om glykolen gått ut i blodet.
– Jag bad dem kontakta mig när provsvaret kom oavsett tid på dygnet. Det var första gången som hon sov borta sedan hon kom till oss, så det kändes såklart jobbigt att inte vara där, berättar Julia.
Klockan 2 på natten kom så äntligen samtalet från veterinären. Glykolen hade inte gått ut i blodet på Sally. Om det var för att de snabbt kommit in och
gett henne kräkmedel, eller om hon bara fått i sig en liten mängd vet man inte, men Sally kan flyttas från intensivavdelningen till observation och hämtas av matte kommande dag.
Första veckan efter händelsen var Sally mer stresskänslig än vanligt. Allt som normalt var läskigt, till exempel pappkartonger, var nu ännu läskigare och inga främlingar fick prata med matte. Men snart blev hon sig själv igen och är nu tillbaka till att vara glada och tramsiga Sally som älskar allt utom barn och rullskidåkare. Och om det är sitter en uppkäftig fågel i ett träd som hon behöver prata allvar med så klättrar hon upp till den.
– Vi fick ett superfint bemötande av Svenska Djurambulansen och Blå Stjärnans personal. Alla var så fina och förstående i att man är upprörd och osammanhängande, säger Julia.
Text: Martina Svensson
Bild: Privat
