Från Tyskland till Sverige
Regina flyttade från södra Tyskland till Sverige år 2000. Idag bor hon tillsammans med sin hund Anton i ett litet hus nära naturen, längst upp i Stockholm läns nordöstra hörn, Grisslehamn. Och just naturen är något hon uppskattar mycket med sitt nya hemland.
– Naturen här är mäktigare än i Tyskland, den känns mer äkta och omedelbar. Det är nog det jag upplever som största skillnaden mellan länderna. Och befolkningsdensiteten, tillägger Regina med ett skratt. I Tyskland var man aldrig ensam var man än befann sig, ens om man ville.
Ledig tid spenderar hon gärna med människor hon uppskattar och vistas ute i naturen ihop med sin livskamrat Anton, en blandras mellan Ungersk vizsla och Australian shepherd – Ett riktigt energiknippe full av livsglädje som lär mig vad kärlek är, uttrycker hon med värme.
En karriär dedikerad åt välgörenhet
Reginas yrkesbana har sedan 2003 varit kopplad till den ideella sektorn. Hon har arbetat i idéburna volontärorganisationer, som Raoul Wallenberg Academy och Röda Korset, där hon har haft roller inom marknad, HR och ledarskap. Lärdomarna från dessa erfarenheter har format hennes nuvarande position i Svenska Djurambulansen.
— Min roll som operativt ansvarig handlar främst om att guida våra volontärer, att lotsa deras energi rätt, och med utgångspunkt i föreningens behov, skapa förutsättningar så att de i praktiken kan förverkliga sina uppdrag, förklarar hon.
En utmanande resa
Hur har din tid i Svenska Djurambulansen varit sedan du började för drygt fyra år sedan?
— Inledningsvis blev jag överväldigad över hur gränslöst det här uppdraget är, bredden på den insats som krävs. Det har nog tagit mig fyra år att landa i rollen och lära mig sätta gränser, att vara lika välvilligt inställd och varsam mot mig själv som jag är med andra, konstaterar Regina och ler stort.
Fortsatt leende erkänner hon sedan att det är just det här gränslösa som hon tycker så mycket om. Bredden, som gör uppdraget så omväxlande, är en avgörande faktor som håller i gång lågan inom henne.
Vad är det bästa respektive det mest utmanande i arbetet?
— Jag brinner för alla möten med människor, de är det allra mest värdefulla i mitt uppdrag. Samtidigt är det också många av dessa möten som är den största utmaningen. En volontärs strävan är inte alltid förenlig med föreningens behov, att försöka hitta en väg som förenar de två sakerna är inte alltid enkelt, menar Regina.
Sammanfattningsvis beskriver hon resan med Svenska Djurambulansen under de här åren som otroligt spännande, bortom hennes föreställningskraft. Idag känner hon sig trygg i sin roll och bär med sig känslan av att veta att det hon bidrar med är gott nog.
Spännande framtidsvisioner
Var ser du föreningen om några år?
— I en tredje region! Jag hoppas att vi är tillräckligt ekonomiskt och resursmässigt stabila, och att vi tryggt kan försäkra oss om att befintliga regioner står så pass stadigt att vi kan expandera till ytterligare en region.
Var ser du föreningen om hundra år?
— Global expansion! Vi har redan fått önskemål om att öppna en filial i Japan, utbrister hon entusiastiskt med glimten i ögat.
Innan vi rundar av intervjun vill Regina framföra en hälsning;
— Jag vill tacka föreningen och volontärerna, från djupet av mitt hjärta, för det förtroende som jag så starkt känner att jag har!
Text: Josefine Reinli
Foto: Privat
