Det var under en lek hemma på gräsmattan en kväll som olyckan var framme. Nero sprang över en stenmur när hans bakben fastnade mellan stenarna.
– Han lyckas ta sig loss på egen hand innan min sambo hinner fram för att hjälpa honom. Det verkade inte som han hade skadat sig så illa, vi trodde först att det var en vrickning, säger matte Zola.
Men benet blev inte bättre under natten och morgonen därpå märktes det att Nero hade väldigt ont. Ett besök hos veterinären där Nero röntgades visade att han fått fyra frakturer i tassen som skulle behöva opereras redan dagen därpå.
Inget blev som planerat
Oturligt nog blev ortopeden som skulle utföra operationen sjuk och den blev uppskjuten ett par dagar. Men oturen tog inte slut där, när dagen för operation väl var kommen följde nästa motgång. Bilresan till Blå Stjärnans djursjukhus får ett abrupt slut och det ser inte ut att bli någon operation den här gången heller.
– Mitt på E45 börjar bilen plötsligt vobbla och låta som en trasig torktumlare. Jag lyckas med nöd och näppe styra av motorvägen, in på en bensinmack, berättar Zola.
Skärrad och rädd efter vad som kändes som en nära döden upplevelse börjar Zola, som lätt får panikångest, att gråta. Hon känner sig hjälplös där hon står med sin 76 kg stora, smärtpåverkade och stressade hund, hur ska de nu komma till veterinären i tid för operation?
– Jag känner ingen som äger en bil stor nog att lasta min gigantiska hund, säger hon.
Tur i oturen
Zola hör av sig till sina kollegor på Ale djurklinik som tipsar henne om Svenska Djurambulansen. Hon gör ett försök att ringa och nu vänder turen.
– Jag stortjöt i luren men fick ett sådant fantastiskt bemötande, väldigt lugnande, säger Zola och fortsätter; De var på plats efter tjugo minuter och tog så bra hand om oss. Nero blev överlycklig och hälsade lyckligt på chaufförsvolontärerna. Han följde gladeligen med och hoppade upp för rampen på tre ben, in i den väl tilltagna buren i djurambulansen.
Under den återstående resan till Blå Stjärnans djursjukhus börjar Zolas hjärta slå allt lugnare, hon känner sig väl omhändertagen och trygg där i djurambulansen. Trots bilhaveri, rusningstid och bilköer blir de bara tjugo minuter sena till djursjukhuset där personalen står redo och väntar in dem.
Efter operationen
Senare samma dag får Nero komma hem igen efter en lyckad operation. Nu skulle det bli tio utmanande veckor att hålla honom lugn under läkningstiden.
– Han tyckte det var pest att vara gipsad. Det krävdes mycket övertalning och kompromisser för att hålla honom lugn, säger Zola med en suck.
Nero är van vid att alltid hänga med överallt och följer med matte Zola, som är hovslagare, ut till olika häst-, och bondgårdar om dagarna.
– Det är ett privilegium att kunna ha med honom på jobbet. Jag kör mycket bil mellan jobben och det blir mindre ensamt med Nero vid min sida.
Zola beskriver Nero som en 76 kilo stor nallebjörn som älskar allt och alla och som inte har en aning om att han egentligen är en vakthund. På jobbet älskar alla honom lika mycket som han älskar dem, han har varit väldigt saknad under sjukskrivningstiden när han tvingats vara hemma.
När gipset åkte av efter sju veckor fick han ta det lugnt i ytterligare tre. Nu har han läkt fint och haltar inte längre.
– Idag var första gången sedan olyckan som han fick träffa andra hundar att leka med, han var så glad. Livet är äntligen tillbaka, utbrister Zola.
Ovärderlig hjälp
Zola kan inte med ord beskriva hur mycket det betydde att få hjälp i en så utsatt nödsituation, när hon kände sig som mest sårbar och hjälplös, och avslutar med en hälsning;
– Jag är så tacksam! Hade ingen aning om att Svenska Djurambulansen hjälpte till i sådana här situationer. Det är verkligen ovärderligt, ni är bäst!
Text: Josefine Reinli
Foto: Privat
