När Liselotte och hennes väninna körde hem från Hornborgasjön efter en dag med trandans, lade hon märke till något vid vägkanten. En vit skepnad låg orörlig på en smal gräsremsa mellan vägen och en bäck. En svan, som låg alldeles stilla, blodig med hängande vinge. Liselotte tvekade inte ett ögonblick – svanen behövde henne.
– Jag är gammal djurvårdare, så jag såg direkt att något var fel. Jag bad min väninna stanna bilen så jag kunde undersöka svanen. Den rörde sig knappt och jag såg att dess högra sida var full med blod. Jag misstänkte direkt att den blivit påkörd.
Hon närmade sig försiktigt den skadade fågeln och ringde genast till Svenska Djurambulansen som svarade direkt.
– Jag förklarade läget och kände en sådan lättnad. Jag visste att jag inte kunde få i väg den själv i en personbil, och man kan inte hantera fåglar hur som helst.
Medan hon väntade på hjälp försökte Liselotte hålla svanen så lugn som möjligt. Flera förbipasserande närmade sig nyfiket, men Liselotte bad dem med en mjuk men bestämd röst att hålla avstånd.
– Jag pratade lugnt och höll mig på avstånd. Den fräste åt mig i början, men kunde inte varna mig med vingarna, troligtvis var den ena vingen bruten. Jag var rädd att den inte skulle orka hålla sig vid liv, men jag tänkte hela tiden ’håll ut lilla vän, hjälp kommer’.
Efter en stund hörde Martin från Svenska Djurambulansen av sig för att dubbelkolla vägbeskrivningen.
– Jag satt mitt ute i ingenstans, i ett dike! Hur förklarar man det, säger Liselotte med ett skratt.
När Martin anlände möttes Liselotte av en trygg och erfaren närvaro. Han förklarade lugnt hur de skulle gå till väga. Liselotte kände direkt att hon och svanen var i trygga händer. Hon uppskattade hans lugn och professionella bemötande.
– Det var ett så fint samarbete. Martin förklarade att jag inte behövde vara rädd för att bli biten, det är vingarna man ska akta sig för. Han lyfte upp svanen medan jag hjälpte till att stötta och få ner den i transportväskan. Fågeln fräste förstås, men tillsammans fick vi upp den ur vattnet utan större svårigheter.
Trots deras gemensamma insats fick historien ett tragiskt slut. Svanen fördes till Fågelcentralen i Kungälv, där den omedelbart fick mat, vatten, lugnande och smärtstillande. Men trots all omsorg avled svanen senare samma natt. Vid obduktionen, på Statens veterinärmedicinska anstalt, framkom det att skadorna var allvarliga – en bruten vinge, inre blödningar och en omfattande nackskada, med största sannolikhet orsakade av en påkörning.
Hur kändes det när du fick veta att svanen inte klarade sig?
– Jag blev såklart ledsen, men framför allt arg på föraren, som lämnat platsen utan att försöka skaffa hjälp. Men jag kände också enorm tacksamhet, till Svenska Djurambulansen som agerade så snabbt, och som hjälper till helt utan ersättning.
Vad betyder det för dig att Svenska Djurambulansen finns?
– Det är ovärderligt. Jag vet att många inte tänker på det förrän de själva står där, precis som jag gjorde den där dagen vid diket. Men sanningen är att Svenska Djurambulansen gör skillnad varje dag, för både stora och små djur, för de vilda och de tama, när ingen annan kan komma till deras räddning. Det är det som är så unikt.
Hon tar en kort paus innan hon fortsätter.
– Det är lätt att känna sig maktlös när man ser ett skadat djur, men ni ger oss en chans att faktiskt kunna hjälpa. Utan er skulle många djur vara helt chanslösa. Jag hoppas verkligen att fler inser vikten av att stödja er, så att ni kan finnas på fler platser i Sverige och nå ännu fler djur i nöd.
Har du några råd till andra som kan hamna i en liknande situation?
– Absolut. Jag har alltid med mig några enkla saker när jag är ute med mina hundar, som kan vara till stor hjälp även om man inte har hund. Ha alltid med dig en snusnäsduk eller bandage för att stoppa en blödning om det behövs. En vattenflaska kan göra stor skillnad för ett utmattat djur, och gasbinda eller kompresser kan vara ovärderligt.
Hon poängterar också vikten av att ha rätt telefonnummer inlagda i mobilen.
– Lägg in nummer till lokala djurjourer, viltrehabiliterare och Svenska Djurambulansen om de finns i ditt område. Det är också bra att känna till vad som gäller juridiskt, då vissa djur kräver särskilda tillstånd för att hanteras.
– Men det viktigaste är att våga agera. Inget djur är för stort, inget är för litet – hjälp till om du kan. Det behöver inte vara svårt.
Text: Mikaela Wilje
Foto: Privat
