Klockan är runt fyra på morgonen den 15 februari när assistanshunden Skruttan väcker sin matte Lena. Februarinatten är mörk och kall när hon släpper ut Skruttan för att kissa. Men något står inte rätt till, Lena ser att det varar från Skruttans underliv. Hon förstår då att det troligtvis rör sig om livmoderinflammation och kontaktar sin vanliga veterinär, men där finns ingen kirurg på plats. Istället får hon hjälp av chaufförsvolontären Peter att ta sig till djursjukhuset Awake.
– Det var vinter, snö och slask. Sedan några år tillbaka kör jag inte bil och att åka vanlig taxi är inte lätt med en så stor hund som Skruttan, säger Lena och fortsätter. Då är det tur att Svenska Djurambulansen finns!
Väl framme på veterinärstationen tar man prover och kan fastslå att det är just livmoderinflammation som Skruttan drabbats av. Hon hade varit som vanligt under dagen, men nu var Skruttan slö och påverkad, man kunde tydligt se att hon inte mådde bra.
– Jag brukar ta tempen på henne varje morgon och har gjort det sedan hon var 8 månader, då hon hade hormonrubbningar. Skruttan hade ingen avvikande temperatur och var som vanligt fram tills dess att hon skulle ut klockan fyra på natten. Tack och lov var livmoderhalsen öppen, om den varit stängd hade det kunnat brista, berättar Lena.
Skruttan får stanna kvar på veterinärstationen och opereras några timmar senare. Runt klockan 11 ringer veterinären upp Lena och berättar att Skruttan varken ätit eller druckit efter operationen. Lena får då åka in och hämta hem sin fyrbenta vän.
– Hon är lite lustig med sånt, säger Lena och fortsätter. Hon dricker inte ur vilka skålar som helst, utan det ska vara hennes glasskål och hon äter inte blötmat, som de hade gett henne hos veterinären, bara sitt torrfoder.
Lena förstod att Skruttan varken skulle äta eller dricka på veterinärstationen, så det var bäst att hon fick komma hem igen. När det är dags för hemfärd får de återigen hjälp av Svenska Djurambulansen. Hemkörningar från veterinär görs vanligtvis inte, eftersom djurambulanserna ska finnas tillgängliga för de djur som behöver hjälp med att ta sig till vårdinstans. Men i undantagsfall kan kortare hemkörningar vara möjliga om det finns flera djurambulanser i jour och inga pågående eller väntande larm. För Lena och assistanshunden Skruttan gick det att lösa.
“Taxibilar vill inte ta min hund,
det är 70 kilo hund som ska in i
bilen. Så jag ringde Svenska
Djurambulansen igen som var
så snälla och körde hem oss.”
En lång sjukskrivning
Väl hemma både dricker och äter Skruttan som hon ska. Helgen går men på måndagen börjar det rinna ur operationssåret. Lena och Skruttan får åka in till veterinären igen, men den här gången kan de åka till sin vanliga veterinärstation. Där konstateras att Skruttans sänka stigit.
– Det började rinna nästan direkt efter, troligen på grund av att hon hade ett litet bråck sedan innan. Vi fick besöka veterinären två gånger och sen var det vila som gällde. Det rann ganska länge ur såret och tog nio veckor innan hon var helt bra igen, vanligtvis tar det cirka tio dagar.
Eftersom Skruttan är assistanshund blir hon sjukskriven i nio veckor. Det innebär att även Lenas vardag begränsas.
– Jag fick vara hemma, jag kan inte gå ut utan henne. Då jag har balanssvårigheter är Skruttan stödhund och servicehund. Hon ska bland annat hjälpa mig att ta upp saker och klä av mig. Så det blev mest till att ligga i sängen med henne, för går jag upp går även hon upp och vill jobba.
Lena berättar att assistanshundar behöver friskintyg för att börja jobba igen, vilket Skruttan fick efter de nio veckorna. Men Lena var oroad, Skruttan hade gått långsamt efter sjukskrivningen. Så det fick bli ytterligare ett veterinärbesök för att undersöka om något inte stod rätt till.
– Veterinären tog prover men det var perfekta värden på allt, inget var fel med Skruttan. Det visade sig att det var mig det var fel på, säger Lena och skrattar. Skruttan gick långsamt för min skull, så att inte jag skulle gå för fort.
Idag mår Skruttan bra och kan åter jobba som stöd-, och servicehund åt Lena.
Precis som Lena vittnar om kan det vara svårt att transportera en stor sjuk hund utan egen bil. Vi i Svenska Djurambulansen är tacksamma över att vi kunde hjälpa Lena och Skruttan, och glada över att allt gick bra så att Skruttan kan fortsätta sitt viktiga arbete vid matte Lenas sida.
Text: Isabelle Haglund Wigh
Foto: Svenska Djurambulansen
