– Vi var ute i skogen när Sansa plötsligt stannar och skriker. Jag sprang snabbt fram till henne och såg bara blod överallt. Trots att jag är medveten om, och medicinerar henne för SLO så blir jag stressad då det är första gången något händer sedan jag flyttade hemifrån, berättar Meja.
Autoimmun sjukdom
Symmetrisk lupoid onychodystrofi (SLO), eller klolossning som det också kallas, är en autoimmun sjukdom som många säkert aldrig hört talas om. Trots det är den relativt vanlig bland vissa raser, däribland bearded collie, riesenschnauzer och gordonsetter. Sjukdomen innebär att hunden har väldigt sköra klor som lätt bryts. Något som kan skapa både smärta och problem i vardagen. Och det var alltså just denna sjukdom som gjorde att den trivsamma promenaden fick ett så abrupt slut.
Ensamma ute i skogen, och med en Sansa som inte kan gå själv, fick Meja lyfta upp sin hund och bära henne hela vägen hem. Då det var mycket blod och Sansa hade oerhört ont, försökte Meja hitta ett sätt att ta sig till veterinär snabbt. Hon kände ingen med bil i närheten, men efter ett samtal till sin mamma blev hon tipsad om Svenska Djurambulansen.
– Jag har sett inlägg från Svenska Djurambulansen på Instagram och hört talas om föreningen då jag håller på en del med hundsport. Dock så trodde jag att de endast hjälpte vid livshotande situationer och att det kostade. Men mamma berättade att det är gratis, så jag ringde och snart kom en djurambulans och plockade upp oss. Mannen som körde var jättegullig som lugnade mig under resan, berättar Meja.
Livslång medicinering
Väl på AniCura Djursjukhuset Albano kunde man konstatera att Sansas klo var bruten ända in till benet. De tog in henne omgående och tog bort klon. Som tur var kunde ingreppet göras under en lättare sedering och Sansa fick åka hem med matte redan efter några timmar. Klon fick de med i en liten påse, och Sansa fick bandage med ett hjärta på.
Sedan händelsen har Sansa mått bra och varit sitt vanliga glada jag. Medicineringen som Meja ger sin hund är livslång. Men så länge den fungerar och gör att hon kan leva ett normalt liv med träning och envist knäsittande, så har varken Meja eller Sansa något emot rutinen. Klorna kan fortfarande falla av. Lite som en orm som ömsar skinn, enligt Sansas veterinär. Men hon har tack och lov inte ont av det.
– Sansa är min första egna hund – min lilla bebis – och det viktigaste för mig är att hon mår bra. Jag är väldigt glad över den hjälp vi fick från Svenska Djurambulansen. Att det är gratis är helt sjukt! Idag är vi också månadsgivare till föreningen, avslutar Meja.
Text: Martina Svensson
Foto: Privat
