– Vi har några minimikrav som är bra för alla som är intresserade av detta uppdrag att känna till. Den sökande behöver dela våra värderingar – empatiskt, helhjärtat och professionellt – och givetvis stå för goda värderingar när det kommer till djur och människor. Ett annat minimikrav är att alla sökande behöver kunna ta två jourpass per månad och ha en parkeringsplats i nära anslutning till bostaden, berättar Towe Johansson, utvecklingsadministratör på Svenska Djurambulansen.
Rekryteringsprocessen
Rekryteringsprocessen ger kandidaten en grundlig inblick i föreningen och uppdraget. Delarna som ingår i rekryteringen är inte bara till för att Svenska Djurambulansen ska få en bild av den potentiella chaufförsvolontären, utan också för att individen ska få viktiga kunskaper inför kommande uppdrag. Samtidigt får den sökande möjlighet att känna efter hur väl uppdraget motsvarar egna förväntningar. Och allt börjar med ansökan.
– Vi har två ansökningsperioder, en i januari och en i augusti. När vi fått in ansökan bjuder vi in till ett första informationsmöte där man får höra mer om vår organisation, hur föreningen grundades, vad vi står för och vårt uppdrag, säger Towe.
Efter mötet följer ett kort avstämningssamtal där man får höra lite kortfattat om de förväntningar Svenska Djurambulansen har för personer i detta uppdrag. För de som är fortsatt intresserade bokas en längre intervju med en rekryterare in.
– Under intervjun får vi veta mer om den sökande som också har möjlighet att ställa frågor. Efter det börjar de mer förberedande stegen för uppdraget, berättar Towe.
Utbildningarna startar digitalt med en fordonsgenomgång som följs upp av ett övningstillfälle där man får chansen att köra djurambulansen, se all utrustning och träffa flera från föreningen. Att testa på att framföra djurambulansen är ett viktigt steg för att känna sig trygg inför verkliga händelser och vid detta tillfälle ingår även övningar med exempelscenarion.
Intro-ettan
Nästa steg i processen är en drygt två timmar lång utbildning, kallad intro-ettan, som är en föreläsning med mer djupgående information kring verksamheten och rollen. När denna avslutats får man ett mejl med ett quiz där man kan testa sina kunskaper. Efter det väntar utbildning inom samtalsteknik, där man tillsammans med övningsledare och andra kandidater får lyssna till och diskutera förinspelade fiktiva larm.
– För oss är det viktigt att man känner sig trygg i sin nya roll och därför är förberedelserna noggrant framtagna och planerade, berättar Towe.
När de teoretiska delarna är avklarade börjar de praktiska, som startar med en medåkning. I denna åker man med sin handledare, en van chaufförsvolontär, och ser hur pass och larm går till i verkligheten. Här ingår också en genomgång av bland annat fordon, utrustning, klädsel, hygienpolicy, städning och alla de rutiner och riktlinjer som finns runt jouren.
Slutligen har kandidaten ett provpass, där man med nära stöd av handledare kör en egen djurambulans och har hand om samtal och larm mer självständigt.
– Det är flera bilar i rullning, så kandidaten kör aldrig ensam i distriktet. Detta är det sista steget innan slutlig utvärdering. För de som sedan börjar som chaufförsvolontärer följer en onboarding där man kommer i kontakt med volontärs- och chaufförsamordnare, får egna jourkläder, tillgång till digitala verktyg och allt annat man behöver för att bli en del av föreningen, säger Towe.
Alla åldrar
Genom åren har det blivit klart att inget pass är det andra likt, och att många djur och djurägare blivit hjälpta tack vare de personer som tagit sin an detta uppdrag. På frågan om vilka som väljer att ansluta sig till Svenska Djurambulansen som chaufförsvolontärer svarar Towe:
– Vi har volontärschaufförer i alla åldrar, med olika sysselsättningar och bakgrund. Men gemensamt för dem är drivkraften som finns för att göra skillnad för både djur och djurägare. Det är deras kärlek till djuren och möjligheten att avsätta tid för det ideella som gör att de hittar till oss. Det känns helt fantastiskt att så många människor bär på en så stark vilja att göra skillnad för andra.
Text: Martina Svensson
Foto: Privat
