2018 tog familjen Wiman båten till Utö för att njuta av några dagar i Stockholms skärgård. Just som de kommit fram till ön märkte de dock att något inte stod rätt till med Iza, deras 11,5 år gamla
bordercollie/korthårig schäfer-blandning. När de tagit sig av båten kunde Iza inte längre gå. Matte blev orolig och bestämde sig för att söka efter en veterinär på en gång.
– Jag försökte få tag på en veterinär på Utö, men kunde inte hitta någon. Till slut bestämde vi oss för att ta oss till Nynäshamn som var närmsta fastland, men hade inget sätt att ta oss till veterinär där ifrån, berättar Malin.
Trots att det skulle innebära en timmes färd över vattnet för att ta sig till Nynäshamn, visste familjen att det var deras bästa chans för att få Iza till veterinär. Malin ringde till Svenska Djurambulansen och fick besked om att en djurambulans skulle kunna vara i hamnen och vänta på dem, förutsatt att inget annat akut larm kom in.
– När vi närmade oss hamnen såg vi att Svenska Djurambulansen stod på plats. Kvinnan som körde hoppade i båten och kollade till Iza innan hon lyfte över henne på en bår och bar henne till djurambulansen. Jag trodde det var slutet för henne, säger Malin.
Både husse, matte och hundkompisen Smilla fick åka med till AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen. Väl framme fick de komma direkt in på undersökning. Som tur var visade det sig att Iza fått vingelsjuka av båtturen, och efter att ha fått åksjuketabletter kunde hela familjen åka hem till mattes syster för en god natts sömn.
Iza levde ett glatt liv tillsammans med familjen i ytterligare 1 år efter händelsen, innan hon på ålderns höst stilla fick somna in.
– Allt var så professionellt och välskött från Svenska Djurambulansen och jag är så tacksam för att ni fanns där. Tyvärr var det inte sista gången vi skulle behöva er hjälp, berättar Malin.
Misstänkte diskbråck
Cirka 2,5 år senare, i början av 2021, var familjen ute på Ramsö utanför Stockholm med sina Australian shepherds – 12,5 åriga Smilla och 11 månaders Mr. Texas – när nästa olycka skulle inträffa. Under kvällen blev Smilla dålig och kunde inte sitta, ligga eller stå. Inte ens när det lockades med godis ville hon böja sig ner och äta. Smilla hade bekräftad artros sedan tidigare, men denna gång var det mer akut än de symptom hon visat tidigare.
– Vi försökte ta ut henne för att kissa, men hon tog sig knappt någonstans och vi fick till sist bära tillbaka henne till stugan och ringde till veterinären, berättar Malin.
Också denna gång hade Svenska Djurambulansen möjlighet att finnas på plats i hamnen när familjen anlände. De försökte lägga upp Smilla på bår, men då hon hade så ont fick chauffören i stället bära in henne i djurambulansen. Sedan gav de sig i väg till Albano där veterinär blivit underrättad om deras ankomst. De fick komma in på undersökning direkt, men tyvärr fick de inte lika goda besked denna gång. Veterinären misstänkte diskbråck och rekommenderade att de skulle komma in med Smilla följande morgon om hon inte blev bättre. Det blev en orolig natt för familjen med lite sömn, och tidigt följande morgon bestämde de sig för att ringa till Svenska Djurambulansen för att få hjälp från närmsta fastland – Vaxholm.
– Veterinären undersökte Smilla och satte sig sedan på golvet mitt emot mig och såg mig rakt i ögonen. Jag började gråta på en gång, för jag visste att detta var slutet. Hon skulle inte behöva ha ont längre, säger Malin.
Hela familjen, inklusive kompisen Mr. Texas, fick komma in i rummet och ta farväl av sin älskade Smilla och vara med henne när hon somnade in och blev fri all smärta.
Förskolan Vallentuna
Både Iza och Smilla har under flera år jobbat tillsammans med matte Malin på förskolan Vallentuna djur, natur och musikförskola. Här har de gett många barn den otroliga glädjen att få uppleva och lära sig av olika hundar som blir en del av deras vardag. Idag har Mr. Texas tagit över ställningarna och för vidare traditionen efter de två högt älskade Iza och Smilla.
– Vi har blivit så väl omhändertagna av Svenska Djurambulansen. Jag vill rikta ett stort tack till alla volontärer som gör ett sådant fantastiskt arbete med djurambulansen och de fina bemötanden som vi har fått de gånger som vi behövt akuta transporter för våra hundar. Jag önskar verkligen att detta gedigna fina volontärsarbete snart kan resultera i statligt bidrag, avslutar Malin Wiman.
Text: Martina Svensson
Foto: Privat
