En dag i mars var Anna ute på en lugn lunchpromenad med sin hund Jax i koloniområdet Farstanäset. Eftersom området brukar vara tomt på människor och andra hundar, lät Anna Jax springa lös.
– Sen märkte jag plötsligt att han inte var bredvid mig och det var kanske en minut jag inte såg honom, berättar Anna.
Hon visslade och Jax kom springande direkt. Det verkade inte vara något konstigt, så de fortsatte promenaden hemåt. Efter promenaden lade sig Jax som vanligt för att sova en stund. Lite senare skulle Anna hämta sina barnbarn från förskolan och lämnade Jax hos grannen som brukar passa honom.
– På vägen upp i hissen ser jag att han är lite konstig och vinglig i bakbenen. Jag sa till grannen att han nog bara var nyvaken eftersom jag precis väckt honom.
Anna gick för att hämta barnbarnen och på vägen hem fick hon ett oroligt samtal från grannen som passade Jax.
– Hon sa att jag måste komma hem eftersom Jax var jättesjuk, minns Anna.
När Anna kom hem såg hon att det var illa ställt med Jax.
– Han var väldigt konstig och tydligt sjuk. Jag misstänkte då att han hade blivit förgiftad.
På vägen hem hade Anna ringt sin son, som kom för att ta hand om barnbarnen. Anna kontaktade också AniCura Djursjukhuset Bagarmossen och berättade om situationen, samtidigt som hon funderade på hur hon skulle ta sig dit med Jax som nu hade börjat kräkas.
– Jag började fundera på vilka grannar som skulle kunna hjälpa mig, eftersom jag inte har någon bil, men så kom jag att tänka på Svenska Djurambulansen. De kanske kunde hjälpa mig?
Chaufförsvolontärer Otto var 45 minuter bort, och när han kom fram konstaterade även han att Jax inte mådde bra. De körde direkt till djursjukhuset, där Jax omedelbart fick vård. Veterinärerna kunde snabbt fastställa att Jax hade blivit förgiftad och efter provtagning visade det sig att han fått i sig THC, den aktiva substansen i cannabis. Samtidigt märkte Anna att Jax luktade konstigt, något hon inte tänkt på tidigare.
– Veterinärerna förklarade att THC luktar väldigt gott för hundar, säger Anna.
Det visade sig att Jax, under den korta stunden han varit borta från Anna, hade hunnit äta människobajs från någon som använt drogen.
– Han brukar inte äta bajs, men den lilla stund han var borta från mig räckte.
Anna som tidigare läst om hundar som fått i sig medicin för människor, oroade sig för vad som kunde hända med Jax.
– Jag tänkte att hans lever skulle slås ut och att han skulle få hjärnskador. Det var otäckt och han var jättedålig.
Men tack vare att Jax hade kräkts behövde han inte magpumpas. Han behövde bara få sova ruset av sig, vilket skulle ta ungefär 24 timmar innan drogen var ute ur systemet.
– Han mådde bra eftermiddagen efter och allt är bra nu, säger Anna och tillägger; Men jag kommer nog inte släppa honom ur synhåll igen. Han brukar alltid vara nära mig så jag tänkte inte på det, och han kom ju direkt när jag visslade.
– Svenska Djurambulansen var räddare i nöden i en jobbig situation. Guld värt!, avslutar Anna.
Text: Isabelle Haglund Wigh
Foto: Privat
