Victor har sitt första egna jourpass efter färdig utbildning till chaufförsvolontär i Svenska Djurambulansen, och får höra att de via kamerorna sett en skadad hund vid spårområdet utanför Mall of Scandinavia. Hunden ligger bredvid spåret och verkar röra lite på sig ibland, så Victor skyndar i väg.
Då Victor inte kan ta sig in på spårområdet, och inte har exakt position för hunden, så anländer personal från Strukton Rail som hjälp. Det är en mycket kall kväll, något som gör Victor osäker på vilket skick hunden kommer att vara i när de kommer fram. Efter tvåhundra meter ser de en stor hund ligga vid sidan av spåret.
– Min första tanke var att jag inte såg särskilt mycket blod, trots att hon uppenbart blivit påkörd av tåget. Hon var matt, men vid medvetande. Det tillsammans med att hon faktiskt andades, om än flämtande, gjorde att jag hade hopp om att hon skulle klara sig, berättar Victor.
Med hjälp av personalen från Strukton Rail kunde Victor få upp hunden på en bår och lasta in henne i djurambulansen.
Kvällen innan befann sig husse Anton i en hundrastgård med sin hund Ronja, en 2-årig blandras mellan rottweiler och schäfer. Plötsligt avfyras en fyrverkeripjäs i närheten. Smällen skrämmer Ronja så pass att hon i panik hoppar över stängslet och flyr. Anton springer efter, men tappar bort Ronja och spenderar resten av kvällen och natten med att förtvivlat leta efter henne.
Det skulle visa sig att det var just Ronja som låg där på spåret i Solna och hämtades upp av Victor. Ronja körs direkt till AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen som har nattöppet och som väntar dem. Veterinären lyckas hitta kontaktuppgifter till husse Anton, som vid fyratiden på natten blir underrättad om att hans älskade hund kommit in till dem.
Anton skyndar till djursjukhuset och möts av sin Ronja. Hon är placerad på en brits, med slangar överallt och en andningstub över nosen. Efter undersökning visar det sig att hennes skador är så pass omfattande att det inte går att rädda hennes liv. Till Antons stora sorg får hon därför somna in.
För Victor, som hoppats att Ronja skulle klara sig, blev sorgen också påtaglig.
– Fram till att jag lämnade djursjukhuset så trodde jag att det fanns hopp för henne, åtminstone var det vad jag ville intala mig själv. Man vill ju så gärna tro att det ska finnas en chans att djuren klarar sig så länge de andas. Det känns väldigt tråkigt att skadorna var så allvarliga att hon fick somna in. Men jag vill rikta ett stort tack till Trafikverket och Strukton Rail. Det är tack vare deras assistans som vi kunde få Ronja från spåret så att hon slapp lida alldeles ensam ute i kylan en längre tid, avslutar han.
Vi på Svenska Djurambulansen vill, tillsammans med Ronjas husse Anton, varna andra djurägare och samtidigt vädja till alla er som överväger att avfyra fyrverkerier vid högtider och andra typer av firanden. Det kan få ödesdigra konsekvenser.
Till minne av Ronja
Sov gott
Text: Martina Svensson
Foto: Privat
