I huset finns två kaminer; en köksspis som inte används och en kamin i vardagsrummet. En dag kunde Annica och Kenneth höra hur det krafsade i en av kaminerna, och en oro uppstod inför om de fått in möss igen. Men då det inte var säsong för det och krafsandet lät betydligt kraftigare så blev de osäkra. Så fort de närmade sig kaminen eller gjorde ljud själva så tystnade lätet. De kunde heller inte avgöra vilken av kaminerna lätet kom ifrån, men gissade på att det var den i vardagsrummet. Annica hörde av sig till Anticimex och kunde boka tid för besök en vecka senare.
Krafsande ljud – något stort
Två dagar efter samtalet till Anticimex, när Annica arbetade hemifrån och Kenneth gett sig i väg till jobbet, så förändrades ljudet en aning. Den här gången blev det tydligt att det var något stort som befann sig i kaminen. När Annica stod i köket kunde hon också lokalisera att ljudet kom från köksspisen.
– Vi har haft problem med råttor i vårt stall tidigare, jag blev rädd att det var dem som tagit sig in. Men så plötsligt hör jag att det är något där inne som hoar, säger Annica.
Det finns en liten renslucka till köksspisen som Annica och Kenneth kikat i flera gånger sedan ljuden startade. Hon bestämde sig ändå för att undersöka luckan igen, och möttes denna gång av ett par uggleögon. Som den djurvän Annica är får hon panik och förstår att de måste få ut ugglan snabbt.
Hon ringer sambon Kenneth som vänder om och kör hem. Osäker på vart hon ska vända sig ringer hon även till polisen. Men då det är telefonkö börjar hon Googla på andra alternativ och hittar Svenska Djurambulansen.
Av en slump så är det denna dag Peter som har jour och kör djurambulansen, Peter som också råkar bo i närheten av dem. När Peter kommer till bostaden blir det tydligt att ugglan inte kan tas ut på ett smidigt sätt, då rensluckan bara är ett par centimeter. Därför ringer de till grannen som är pensionerad sotare, som i sin tur kontaktar en aktiv tidigare kollega. Det tar lite tid, men till sist lyckas sotaren och Kenneth fiska upp kattugglan ur skorstenens mynning drygt två meter upp. Chaufförsvolontärern Peter tog sedan hand om ugglan för transport till Stockholm Vildfågel Rehab för undersökning och sanering av fjäderdräkten.
Det ska dock inte dröja länge innan krafsandet hörs igen, till Annicas stora förvåning. Och hon inser att det är i den andra kaminen, den som hon trott sig höra ljudet i från början.
– Jag ringer till Kenneth igen och berättar att jag tror att det är en uggla även i den andra kaminen. Han trodde att jag inbillade mig, men jag var så säker på det att han vände om och körde hem på nytt, berättar Annica.
Kenneth arbetar som låsmästare till vardags så han lyckades få upp spiskanalen. Krafsandet blev då starkare och både Peter i Svenska Djurambulansen samt sotare tillkallades igen. De lyckades ta loss kaminen och i den satt en sotig liten kattuggla och väntade på hjälp.
Även denna fick transporteras till Stockholm Vildfågel Rehab och kunde där återförenas med sin kompis.
– Man får ju panik när det är ett djur i fara och man inte vet vad man ska göra. Där är Svenska Djurambulansen helt fantastiska! Jag ringde och de kom på bara 20 minuter, säger Annica och fortsätter. Direkt efter räddningarna så satte Kenneth upp ett galler på skorstenen så att inga fler fåglar kan trilla ner.
Det är ganska vanligt att kattugglor tar skydd från kyla och väder i skorstenar. Om dessa saknar galler upptill så händer det tyvärr att de faller ner och inte kan ta sig upp på egen hand. I detta fall slutade det lyckligt, och de båda kattugglorna kunde få vård och mat innan de släpptes ut i det vilda igen.
Fågel i skorsten – Viktigt att tänka på
Det är inte bara ugglor som söker sig till skorstenar, även kajor och andra fåglar råkas ofta på i rökkanaler. Viktigt att tänka på är att inte släppa ut fågeln i det fria direkt, då är risken stor att den inte överlever. Det är vanligt att klorna är nedslipade och att fjäderdräkt, hörselgångar och ögon är fulla av sot. Fågeln behöver först komma till en viltrehabiliterare för vård, sanering och återhämtning innan den kan släppas ut i naturen igen.
Text: Martina Svensson
Foto: Privat
