Andreas Trouin, chaufförsvolontär i Stockholm, ska lämna över djurambulansen till Per som ska bemanna jouren under helgen. Det är en fredagskväll i början av mars och klockan är strax efter 19. Det är lugnt i jouren, som det brukar vara under fredagskvällar den här tiden på året. Därför bestämmer sig Andreas och Per för att åka till en pizzeria och äta tillsammans vid överlämnandet.
Akut situation – befarar det värsta
Samtidigt som de sitter på pizzerian och pratar om det senaste dygnets larm, så ringer larmluren i Andreas ficka. I andra änden berättar ett stressat vittne att han just sett en hund bli påkörd. I bakgrunden hörs hunden gny.
– Den har mycket ont, det hörs så tydligt, och jag befarar det värsta, berättar Andreas och fortsätter. Jag ger bara en kort blick mot Per, och han förstår direkt att det är ett akutlarm. Så vi springer snabbt ut till djurambulansen och gör oss redo.
Vittnet och hunden befinner sig på platsen för olyckan, en korsning i Solna. På väg dit så tar Andreas alla uppgifter de behöver från inringaren och gör samtidigt sitt bästa för att komma fram till platsen så snabbt som möjligt.
– Per, som sitter i passagerarsätet, kontaktar en djurklinik som finns i närheten av olycksplatsen och berättar om händelsen. Per får klartecken från kliniken att vi kan åka dit, och att de förbereder sig för att ta emot hunden, säger Andreas.
Larmluren ringer igen – polisen
Under färden ringer en poliskvinna till jourtelefonen. Hon och hennes kollega har sett en bil, med bildörren öppen och varningsblinkers i gång, stå intill vägen. I samband med detta har de påträffat en skadad hund. Det visar sig att bilen tillhör inringaren, och poliskvinnan meddelar att de tagit inringarens uppgifter och stannar kvar på platsen tills Svenska Djurambulansen kommer fram.
När Andreas och Per anländer till platsen så är det mörkt ute sedan länge, men det blinkande skenet från polisbilen och djurambulansen lyser upp marken.
Det sluttar vid sidan av vägen och några meter ner i slänten sitter poliserna på varsin sida om hunden. En medelstor, gyllenbrun hund med långa, fina öron.
Per är snabbt framme hos hunden, sätter sig på huk och ser omgående att ena benet är brutet. Hunden gnyr fortsatt av smärtan och vid händelser som dessa är risken stor att djuret fått stora inre skador. Trots okända ansikten, blinkande ljus från bilarna och den tragiska olyckan är hunden lugn och visar tillit till Andreas, Per och poliserna.
Rop från gångtunnel
Efter bara en kort stund hör de hur någon ropar ”Mosse! Mosse!” från en gångtunnel, och en av poliserna går för att möta det ekande ljudet. Ropet visar sig komma från Linus, en orolig ung man som är ute och letar efter sin bortsprungna irländska setter.
– Polisen berättar att vi hittat Mosse och husse blir överlycklig över att hans bästa vän är funnen. Men lyckan växlar snabbt till förtvivlan när Linus får höra vad hans hund har varit med om, berättar Andreas.
När Mosse får syn på husse blir han alldeles till sig. Svanen viftar och ögonen tindrar. Det är ett fantastiskt ögonblick när de återförenas, men fokus ligger på att få Mosse till veterinär.
Medan Linus hjälper till att lyfta in sin vän i djurambulansen så ställer sig polisen till förfogande och erbjuder poliseskort genom Solna fram till veterinären – allt för att Mosse ska få hjälp så snabbt som möjligt.
Intensivvård
Väl framme vid kliniken står veterinären redo med bår, polisen åker vidare på nya uppdrag och Mosse hamnar på intensivvårdsavdelningen. För Andreas och Per är allting över på ett ögonblick. Djurambulansen står på parkeringen med dörrarna öppna, de ser på varandra och tar ett djupt andetag. Allt de kan göra nu är att hoppas på att det slutar lyckligt för Mosse och husse Linus.
Ungefär en vecka efter händelsen kommer goda nyheter. Andreas får en bild skickad till sig på mobilen, och på den syns Mosse som ligger på en filt med en stor, vit halskrage. Linus berättar att Mosse blev opererad och fick stanna kvar på djursjukhuset i fyra dagar efter olyckan.
– Jag fick gåshud direkt när jag såg bilden på Mosse. Wow! Man vet ju inte om några organ tagit stryk, men givet att de varit kvar hos veterinären i flera dagar så… Ja, helt otroligt, säger Andreas.
Andreas får även se ett par röntgenbilder, den ena som visar Mosses ena ben som är helt av och den andra tagen efter operationen när en metallplatta och skruvar opererats in.
Två månader senare, efter Mosses sista återbesök hos veterinären, får Andreas glädjande nyheter. Skadorna har läkt fint och Mosse kan nu börja springa sina rundor i skogen tillsammans med husse och matte.
Vi vill rikta ett stort tack till den handlingskraftiga inringaren och polisen.
Tillsammans gör vi skillnad!
Text: Towe Johansson & Martina Svensson
Foto: Privat
