Varje vecka möts chaufförsvolontärerna av larm som kan vara både akuta, allvarliga eller där ett djur behöver transport till sin sista vila. En av de som vet vad det innebär att vara chaufförsvolontär vid larm som dessa är Anki Gillbro som varit volontär inom Svenska Djurambulansen sedan 2019. Hon beskriver hur hon bemöter de svåra larm hon rycker ut på.
– När man får ett samtal där man hör att det är en svår skada så undrar man såklart vad man kommer att mötas av på platsen. Både vid dessa larm, och larm där djuret ska föras till veterinär för sin sista vila, så gäller det att samla ihop sig och se till att hålla sig lugn och stark för både djuret och djurägaren, säger Anki.
Som chaufförsvolontär finns en djupt rotad kärlek till djuren. Under tuffa och sorgliga stunder kan man många gånger gå till sig själv och tänka på vad man hade önskat om man var i samma situation. Chaufförsvolontärerna bidrar med en förståelse som man kanske inte alltid kan förvänta sig i andra svåra situationer man står inför i livet. Både de och djurägarna har kärleken till djuren gemensamt. Att leverera en trygg transport som ger djuret bästa möjliga chans om det är en svår skada, en värdig resa om det är till den sista vilan, samt att stötta och bemöta människan blir en naturlig del i processen.
– Som djurägare vet jag hur jobbigt det är när ens husdjur inte mår bra eller är på väg att lämna en. Jag ser själv min hund som en förlängning av mig, skulle jag förlora honom så förlorar jag även en del av mig, berättar Anki och fortsätter. Det är en oerhört svår sak att trösta. Men det vi som chaufförsvolontärer kan göra i dessa situationer är att finnas tillgängliga, prata och krama de som behöver det.
Anki berättar också att det är viktigt att inte ta ut en dålig utgång i förskott. Hon minns särskilt ett av hennes första larm där en katt på 7-8 kg trillat ut genom fönstret på tredje våningen. Efter en skyndsam transport mitt i natten och undersökning visade det sig dock att katten var helt utan skador.
– Jag vet inte vem som var gladast; Matte som hade en oskadd katt eller katten för att den kunde åka hem tillsammans med sin matte igen, säger Anki.
En annan som vet hur det är att behöva hantera larm med tuffa förutsättningar är Per Engelbrekt som är chaufförsvolontär och jouransvarig inom Svenska Djurambulansen. Han ser på de mer utmanande larmen inte bara som sorgliga, utan som en unik möjlighet att möta människan och leda denne genom processen.
– Jag har arbetat som väktare i 20 år och genom det yrket fått ta hand om många individer i svåra situationer. Att möta människan och djuret genom våra ledord – helhjärtat, empatiskt och professionellt – kan vi erbjuda en trygghet även emotionellt. För mig är det viktigt att först hantera situationen och ta känslorna efteråt. För känslorna kommer att komma, säger Per.
Per berättar också att det inte alltid är ord som behövs i stunden, utan att det viktiga är att finnas där för djurägaren. Många gånger är det husse eller matte som är mer skärrade, medan djuret håller sig lugnt. Att lägga en arm om deras axel eller bara sitta med dem och gråta en stund, även om det egentligen endast är själva transporten man som chaufförsvolontär har ansvar för, ger väldigt mycket.
Precis som det är viktigt att chaufförsvolontären finns där för djurägaren och visar förståelse inför dennes känslor, är det också viktigt att volontären tar sig tid att hantera sina egna känslor efter svåra larm. När möjligheten finns kan en chaufförsvolontär därför stanna kvar och prata med veterinär och djurskötare. Att få klarhet i händelsen eller utfallet hjälper ofta till att få ro efter de mer dramatiska händelserna.
Skulle det komma larm tätt inpå som gör att man inte hinner tala med personalen på djursjukhuset, så har Svenska Djurambulansen även ett jourstöd som man kan ringa för att prata igenom vad som hänt. Dessutom är det många som pratar och delar erfarenheter tillsammans med andra chaufförsvolontärer.
– Att vi kan dela med oss av våra erfarenheter är så viktigt, inte bara för att prata av oss utan för att lära av varandra. Man aldrig vet vad som möter en på ett larm och det är viktigt att vara lyhörd inför alla som är på plats och stötta de som behöver det. Men samtidigt inte släppa fokus från varför man är där – att ta hand om djuret, berättar Anki.
Som tur är finns det tuffa situationer som ändå slutar bra. Per berättar om en händelse när en uppringare utanför Västra Götaland i panik berättade att deras hund satt en köttbulle i halsen. Då det inte fanns någon djurambulans i närheten fick Per istället via telefon instruera i hur man utför Heimlichmanöver på en hund. Tack vare det kunde hundens liv räddas. Och det är larm som dessa som chaufförsvolontärerna bär med sig och minns efter en tung jourkörning.
– Jag växer som människa för varje larm. Att möta, ta mig tid och lyssna på djurägaren gör att man knyter an till dessa människor på ett sätt som man inte gör med andra. Vi möts genom något vi båda älskar, berättar Per.
Text: Martina Svensson
Foto: Linda Otterstedt
